How nice of you to visit my blog.
Please feel free to make comments and have a little chat.
Anything distasteful or disturbing will be deleted
Kul att ni är på besök.
Skriv nu något istället för att bara kika vad andra har skrivit.
Alltid kul att lufta synpunkter eller att bara snacka.
Allt otrevligt eller stötande blir "avrättat" på en gång.
Jag tänker med fasa att om jag blev strandsatt på en öde Ö och mitt enda sällskap av de överlevande blev Paris Hilton eller en av dessa Hollywood fruar. Vad i hela friden skulle man prata om? Tror jag hellre skulle vilja ha den där bollen som Tom Hanks hade i filmen "Shipwrecked" som kompis.
För utom släkt (och där kan man välja och vraka eller bortse helt) bästa vänner så undrar jag vem folk skulle vilja ha med sig.
Ska man vara fjantig så väljer jag Denzil Washington. Är man mer seriös så blir det nog Barak Obama eller en av de många svenska deckar författarna som är superbra. Alla tre kan på sitt sätt under hålla mig. :) 
Jag 'älskar att titta på sport. Allt i stort sett. Har kikat på Finnkampen och ibland vill jag stänga av ljudet men då blir det ju ingen stämmning. Varför? Jo, jag blir så j*¤%a trött på dessa speakers, sport journalister osv.
En svart dag för svensk idrott kan man läsa i tidningen dagen efter. Kalle Karlsson kom bara fyra. Anna Svensson nådde inte ända fram. Det värsta resultatet någonsin. Osv. osv
Snälla, de försöker ju, de har tränat, jobbat. Någon måste ju vara etta, tvåa, trea, osv. Varför måste det alltid vara en svensk? Att bara kvalificera sig till elitnivå är väl en bragd för sig. Är det inte frågan om att man gör sitt bästa? Får ingen annan nation vara bättre och så fort vi är att kritisera när en s.k. favorit (svensk) inte vinner. När de står på prispallen så är det bara rosor, men sen...... Man kan faktiskt vara ur form
Jag har stulit ett par citat från en annan blogg. Då inte blogginnehavarens citat. Jag bara älskar sådana här skrivelser. Vad otroligt duktiga de är dessa lärda (inte nödvändigtvist utbildade) människor. I detta fall var de dock också utbildade. Läs och njut.
Poeten och tidningsmannen Alf Henriksson skrev följande. Retar du upp dig på ting som är små då är du väl inte större än så
Också August Strindbergs citat är så läckert. Livet är inget för amatörer
Naturligtvis blir det ju, som domare, att man delar ut kritik. Vi är ju där i ringen för just detta och man förmodar att flertalet utställare betalar för just denna service.
Det man får ta emot slipper man i flesta fall inte höra, tack för det. Men ibland har det en förmåga att lirka sig igenom både försvar , dövhet, stängda dörrar och allt annat man motarbetar med för att få ett friktionsfritt liv.
I helgen dömde jag i Eskilstuna, båda dagarna. Mycket trevligt, fin atmosfär och så många bra hundar. Jag hade också glädjen och privilegiet (hmmm, ser inte rättstavat ut) att ge fem st. ägare deras championat. En del blir lyriska medan andra tar det för givet, men det är en annan historia.
När jag väl var hemkommen ungefär tre timmar efter finaler o.dy. så sköttes naturligtvis hundar,valpar och sådant om. Mycket trött och seg är man ju men gick ändå ut på en kort skogspromenad med de vuxna. Min hundvakt hade åkt hem (tack Kerstin) några timmar innan, som ombedd. Efter en välförtjänad, tycker jag själv, whisky ville jag kolla mina mejl efter två dagars frånvarande.
Vad jag läste där fick mig att ta ännu en Johnny Walkers Black Lable (så jag tackar för det)
En protest skrek ut sin varning mot mig med stora huvudbokstäver. Jag hade inte dömt deras ras bra, jag hade satt upp en 18 mån. hund över deras champion och den hunden var så fel så fel. Jag hade dömt efter min egen standar, inte den riktiga. Inte heller hade jag kollat bettet på den (suck). Det var också den andra gången de hade ställt ur för en oduglig domare. Jag vill så gärna träffa honom/henne. Nu ville dessa utställare ha sina pengar tillbaka, från mej,(!!!!) både för anmälan, bensinkostnad och de 30 kroners parkerings avgift. Inte heller fanns det vet. besiktning på plats och detta har tydligen hänt för ut.
VAD HAR DET MED MIG ATT GÖRA??
Får jag ge ett bra tips. Skicka in era protester till SKK eller vederbörande länsklubb.
Tänk, bara tänk om alla gjorde detta när de blev missnöjda, som de absolut får bli men det är ju en bedömnings sport, ni måste ta vad som ges om inte det finns ett regelbrott vill säga. Så är det bara. Faller inte domaren er på läppen så undvik all kontakt i framtiden.
HEJA SVERIGE OCH DESS BEDÖMNINGS SYSTEM
Igår "tog jag" ringträning för Södermanlands KK. Det måste vara mitt tolfte år,eller mer.
Jag har aldrig kommit hem fullt så uppgiven som igår kväll fast även andra år har jag blivit fundersam, milt sagt.
Jag frågade hundägarna något om deras ras. De visste inte mycket. Ok om man är ny och inte kan så mycket angående detta med utställningar. Alla barn i början, sägs det ju. Är man villig att lära, då inte bara hur man visar hund så är det positivt. Men, att inte veta något om den ras du köpt har jag svårt att acceptera. Ännu värre, dessa som har en ras och köper en till (då är man ju lite varm i kläderna, eller?) och här kommer vi till orsaken till mitt missmod.
De kan inte standarden alls, inget om rasens fel, diskvaliciferande fel. Dess önskvärda fördelar, temperament osv. Är den för liten/stor, får den ha denna färg? INGET!!! Jag frågade om det inte var bra att kunna något om sin hund/ras . Njaa, varför då, behövs det?
Man får ju innerligt hoppas att dessa människor inte sätter igång och avlar. Tyvärr är det också "sådana " människor som kritiserar andras hundar mest. Vad i hela friden vet de? Bara vad de hört från andra likasinnande hundägare
Igår var det inte den typen av hundägare närvarande utan en trevlig samling men ändå så vill jag uppmana,om någon läser denna blogg, lär er om er ras
... finns det ett ordspråk som heter. Man börjar alltså med att säga något till en person i ett rum, på jobbet "or whatever" och när det sedan kommer tillbaka till vederbörande så har ju denna nyhets sak förvandlats till , för det mesta, orimmliga proportioner.
Jag har, under helgens lopp, fått reda på att en kollega har brutit ryggen, brutit den två gånger, kommer aldrig gå igen, huvudet är till hälften borta osv. Jag tänker inte kommentera alls tills jag vet "sanningen", fakta.
Det mest tragiska var ju för ett tag sedan då en alvarligt sjuk profil, bekant, kollega, dödsförklarades i median. Värst var det utomlands där det till och med hann komma in i en tidning. Faktumet där är, varken mer eller mindre, att personen är alvarligt sjuk .
Ge fan i att lägga er i. Låt saker vara. Vänta tills ni vet , om ni över huvud taget måste veta något om en person ni inte ens känner. Ge en tanke till deras närmaste, familjer osv. Detta gäller inte bara sjukdomar så klart utan ALLA hemska rykten som kan förstöra liv. Få folk att må dåligt och i värsta fall få en person att bli djupt deprimerad , eller värre.
Vilken glädje får man av att gör detta?
TÄNK ER FÖR INNAN NI ÖPPNAR MUNNEN, SÄTTER ER FRAMFÖR TANGENTBORDET ELLER LYFTER PÅ LUREN
Jag börjar med ett bokförslag. Denna bok gav mig så många tankar. Jag kännde igen mig själv, andra och människan i sin helhet. Otroligt bra och grävde djup i människans beteende utan att vara tung och tråkig. Ni bara måste läsa den. Man vill veta slutet hela tiden och när det kommer så saknar man alla karaktärena
KARIN ALVTEGEN En Sannolik Historia. Hon har ju skrivit Skuld, Skam bl.a.
Lycka ja, den kommer i många former. Idag satt jag på veranndan med de sista kapitlerna av denna bok. På fyra stora hundfiltar låg mina 4 veckors valpar och snuttade på sin mor. Ibland gick de upp på mycket ostadiga ben för att leka i den takt som bara den åldern kan. T.o.m. Ellen (mor) visade sin belåten och förnöjdsamhet genom att småbusa med dem. En liten förstrött slick över hjässan blev det ibland. William, storebror, låg på trädgårdsbordet (ja, där vill han vara) och höll ett halvsovande öga på det hela.
En ljummen fläkt, slingrade sig förbi ibland. Solen sken bakom tunna men uppskattande moln. Några hummlor brummade på mina solrosor men annars var det så tyst och fridfullt.
Jag hade en kopp kaffe med en god kaka framför mig. Allt var så obekymmrat, inga krav på underhållning . Bara dessa valpar i sin oskyldighet så ömt omhändertagna av sin mamma. Deras första steg i livet och utveckling.
Just i den stunden kännde jag att inget mer behövs. Sen ringde telefonen.......
